Kjell Westö: Den Svavelgula Himlen, Schildts & Söderströms, 2017, 475 sidor.
Gå inte ensam ut i natten berättar om vänskap, musik, kärlek och mycket annat som den här romanen.
I Den Svavelgula Himlen är färglös jagberättaren en kompis till rik Alex Rabell, som ljuger om hans pappa Jakob. Familjen Rabell vill dölja pappan. Alex spelar spelet med sin kompisar. Alex är en svår person (någons son, bror, kompis,arbetsgivare ...)
Den luktfria och smaklösa jagberättaren och Alex blev bekanta unga kanske 8-9 -åriga. Berättaren cyklar till Ramsvik för att leka med Alex och senare for att övernatta. När pojkar växer upp, Westö skriver mycket om det vem knullar vem, och hur många gånger. Berättaren knullar gärna med Alex syster Stella, men Stella har 'äskat' också med Alex våldsam vän Jajo och senare med andra. Stella flyttar till Tyskland. Senare har Stella också en dotter Sandrine, som har sin pojkvän. Berättaren 'älskar' också Linda Vogt som är hustrun till Klasu Hjelt och de har en snäll son Tom-Michael, Alex och Karina har en dotter Thea.
Tiden går vidare och Stella och berättaren har sina fysiska on-off -relationer, och många andra och till och med i bordell i Portugal. Alex har sina affärer, och berättaren skrev också romaner. Jag tycker, att den romanen är långsam och tråkig. Människor dör, och i slutet klaras, vem är den elaka personen, som slog med en kniv Alex och varför.
Romans namn?
Man tittar på himlen många gånger i roman, men det är den första gången i Alex rum med Alex:
"Alex rum låg längst ut, på västra gaveln, jag skulle med tiden se många fantastiska solnedgångar där. Men den första kvällen såg jag aldrig solen gå ner, och jag såg inte himlen bli svavelgul medan mörkret föll, för det hade börjat duggregna och dessutom var det sent på året. Den svavelgula, långsamt mörknande himlen hör försommaren ... " s.35
Den andra gång i Alex rum men med Stella:
" ...och himlen fick den svavelgula färgen ... Det var konstigt att ligga på rygg där i Alex rum med Stella ridande på mig ...." s. 133.
Pojkarna har en ovanlig hobby: "jag mindes sommaren då Alex och jag legat i våra sängar och onanerat ... tittat på gula himlen..." s. 133.
Westös romaners vänner ska tycka om Den Svavelgula Himlen mycket. Jag har tyckt mest om hans roman Där vi en gång gått. Jag tycker att den är lätt att läsa men det är för lång.
Westö älskar detaljer:
Sidan 29 börjar: "1969 VAR DET sista året då skolorna började först i september....."
Ursäkta mig och min dåliga svenska, men jag tycker, att det hände ett år senare, skolan började ännu september 1970, men i August 1971, därför att lördagar var inte ännu skoldagar.
*****
Jag har bloggat av Kjell Westös Hägring 38 på finska HÄR.
Det är på finska Rikinkeltainen taivas HÄR.
I Den Svavelgula Himlen är färglös jagberättaren en kompis till rik Alex Rabell, som ljuger om hans pappa Jakob. Familjen Rabell vill dölja pappan. Alex spelar spelet med sin kompisar. Alex är en svår person (någons son, bror, kompis,arbetsgivare ...)
Den luktfria och smaklösa jagberättaren och Alex blev bekanta unga kanske 8-9 -åriga. Berättaren cyklar till Ramsvik för att leka med Alex och senare for att övernatta. När pojkar växer upp, Westö skriver mycket om det vem knullar vem, och hur många gånger. Berättaren knullar gärna med Alex syster Stella, men Stella har 'äskat' också med Alex våldsam vän Jajo och senare med andra. Stella flyttar till Tyskland. Senare har Stella också en dotter Sandrine, som har sin pojkvän. Berättaren 'älskar' också Linda Vogt som är hustrun till Klasu Hjelt och de har en snäll son Tom-Michael, Alex och Karina har en dotter Thea.
Tiden går vidare och Stella och berättaren har sina fysiska on-off -relationer, och många andra och till och med i bordell i Portugal. Alex har sina affärer, och berättaren skrev också romaner. Jag tycker, att den romanen är långsam och tråkig. Människor dör, och i slutet klaras, vem är den elaka personen, som slog med en kniv Alex och varför.
Romans namn?
Man tittar på himlen många gånger i roman, men det är den första gången i Alex rum med Alex:
"Alex rum låg längst ut, på västra gaveln, jag skulle med tiden se många fantastiska solnedgångar där. Men den första kvällen såg jag aldrig solen gå ner, och jag såg inte himlen bli svavelgul medan mörkret föll, för det hade börjat duggregna och dessutom var det sent på året. Den svavelgula, långsamt mörknande himlen hör försommaren ... " s.35
Den andra gång i Alex rum men med Stella:
" ...och himlen fick den svavelgula färgen ... Det var konstigt att ligga på rygg där i Alex rum med Stella ridande på mig ...." s. 133.
Pojkarna har en ovanlig hobby: "jag mindes sommaren då Alex och jag legat i våra sängar och onanerat ... tittat på gula himlen..." s. 133.
Westös romaners vänner ska tycka om Den Svavelgula Himlen mycket. Jag har tyckt mest om hans roman Där vi en gång gått. Jag tycker att den är lätt att läsa men det är för lång.
Westö älskar detaljer:
Sidan 29 börjar: "1969 VAR DET sista året då skolorna började först i september....."
Ursäkta mig och min dåliga svenska, men jag tycker, att det hände ett år senare, skolan började ännu september 1970, men i August 1971, därför att lördagar var inte ännu skoldagar.
*****
Jag har bloggat av Kjell Westös Hägring 38 på finska HÄR.
Det är på finska Rikinkeltainen taivas HÄR.
Ehdit jo tämän lukea! Saat romaanin kuulostamaan sekavalta suhdesotkulta :) Hesarin haastattelussa Westö sanoi, että Rikinkeltainen taivas on ehkä viimeinen ns. Helsinki-kirja. Tarkoitus on lukea tämä kyllä.
VastaaPoistaWestön kirjoista minulle ehdoton ykkönen on Missä kuljimme kerran, kakkonen Isän nimeen. Kangastuksesta en jostain syystä saanut otetta - ehkä syynä mainitsemasi toisteisuus tms.
OLen lukenut useimmat Westön teokset. Langia tässä se, että alun rikos selviää lopussa. Tässä on varsin pitkä takauma noin 40 vuotta. Missä kuljimme kerran on minustakin Westön paras, ja Alexissa on jotain samaa kuin Cedissä, ja ehkä Stellassa samaa kuin Luciessa. Ivar Grandell, joka on romaanin kirjoittaja, on samanlainen kuin tämän vässäjä, on opettaja, joskaa ei yhtä aktiivinen petipuuhissa, mutta Ivar Grandell virallisti suhteensa Henriette Hultqvistiin, jolla oli muistaakseni suhde Ecun isän kanssa. Ecusssa ja Klasussa on jotain samaa niin ikään.
PoistaLumoavin on romaanin ykkösosa, jossa kertoja ja Alex tutustuvat, toisessa osassa keroja työstää asioita Alexin siskon kanssa.
Loppu on minusta ajan kulumista, firmojen pyörittämistä, ihmisten uraa, ja sitten tarinaan on punottu kaikenlaista ajankohtaista.
Helsingin paikkoja on paljonkin luetetultu, kertoja asuu lopulta rivitalossa Lauttasaaressa, mutta sitä ennen muutamassa muussa osoitteessa talvisin, ja kesäisin maalla, missä siis tutustuu Alexiin. Useimmat hahmot ovat joko luokkakavereita tai ovat vierekkäiseltä luokalta, tai näiden perheenjäseniä.
Teksti on minusta varsin helppolukuista, ja kirja on varsin hyvä, mutta minä olen nämä jo lukenut, tässä on inusta jotain samaa kuin teoksessa Älä käy yöhön yksin....
pitäisi lekee, Westöa löytänyt kirppiksestä
VastaaPoistaWestötä ei ole Suomessakaan paljoa kirppiksillä myynnissä.
PoistaWestö suuri Ruattis mut ihmiset nopeesti jättää kirjansa kirppikseen, eurollakin voi saada.
VastaaPoistaSuomessa ei aivan uusia kirjoja viedä, tai ei ainakaan myydä näin halvalla, mutta joskus voi saada.
Poista